... för ett långt och gnälligt inlägg. Ibland vill ingenting som jag. Trots att man försöker vara positiv och se framåt så gnager den där känslan hela tiden att jag bara gör andra till lags och ingen åt mitt håll. Jag ska bara finnas, vara, göra och fixa. Jag är för snäll, det är jag medveten om. Men trots att jag under senare år har lärt mig att säga "Nej" så får man bara ännu mer skit för det. Det händer så mycket just nu och mitt i allihop står jag som nav och försöker få allt att snurra åt rätt håll och med rätt kuggar. Men när man hela tiden har någon som kastar grus i maskineriet och när min egen rost börjar tära på kuggarna, då gnisslar jag. Nu gnisslar jag så jag tog en dags "time-out" för mina kollegor ska inte få se mig så här.

Ont i rygg eller foglossning, ischias, träningsvärk, downdip i humör pga smärta och sen den där stora grushögen som ett par personer står och hivar skit från. Eller i vissa fall är det kanske på andra hållet. Ingenting! Ett tomrum mär det egentligen skulle vara ett tydligt engagemang. Då gör man det lätt för sig och drar, skyller på annat och låter andra ta skiten. Tack! Har tyvärr ingen förståelse alls för det beteendet... Så är det när man är "viktig". Man kan skylla på "annat" och bara hoppas på att "någon annan" (jag i detta fallet, ALLTID jag) ska fixa...

Just nu är JAG en stor, klumpig, osocial och ironisk människa att umgås med. Detta går tyvärr ut över de som jag lever med, min man och mina barn. På jobb kan man för det mesta sätta på sig "arbetskostymen" och göra det man måste och sen gå hem och klä av sig dem igen. Om nu kläderna hade passat vill säga... Arbetskläder när man är gravid är ju vad det är när man ska ha unisexkläder. Lika opassformliga som i vanliga fall fast nu har man en stor mage i vägen.

"I mitten av graviditeten mår man som bäst. Man känner sig vackeroch är stolt över sin mage"

Så läste jag häromdan på en mammasida. Det gäller tyvärr inte mig... Känner mig som barbamamma med min klädsamma pung från de tidigare graviditeterna som hänger under magen som en haklapp. Skitsnyggt! "Bältet" som skulle hjälpa mig med mina foglossningar är 4,5 cm brett. Som ett bilbälte. Det viker sig på mitten och skär in i mitt "häng" så jag bränner mig av det. Inte skönt!

Just nu känns det inge skoj att vara mig. Den fysiska smärtan blandas med den psykiska och jag vet inte vilken som är värst. Just nu är det bara ett blurr. Utan något att se fram emot den närmsta tiden, bara neggis.  Fy fan vad det suger! Inte ens solen skiner på mig idag...

Detta är inte jag! Jag är inte sån här...

Detta är ju jag!

Over and out!

 

Stina

16 maj 2012 09:41

Stor KRAM kommer härifrån, fortsätt att skriv av dig du !
Jag kan ibland känna att jag mår lite bättre efter att ha fått ur mig "skiten".

http://billiejean.bloggplatsen.se

caisisen

16 maj 2012 09:51

Jo, känns lite bättre. Nu är sista barnet iväg och jag har ro i kroppen att faktiskt vila själv en stund. Jag avundas de föräldrar som är egoistiska och sätter sig själv i första rum *ironiskt menat*...

Kram och krya på din dumma rygg du med!

 

sara

16 maj 2012 10:11

Skriv i massor, det är otroligt skönt och bra!
Jag kan bara ge dig en STOR VARM KRAM!!

http://frumelpomene.bloggplatsen.se

caisisen

16 maj 2012 10:30

Kram tillbaka Sara

 

Kim

16 maj 2012 16:07

Så tråkigt, blir ledsen när jag läser om hur då mår :(

Men mitt i allt så skrattar jag när jag läser :"I mitten av graviditeten mår man som bäst. Man känner sig vacker och är stolt över sin mage"
Herre gud...undrar om det är superwoman eller en man som skrivit det, *skakar på huvudet*
Skit att skriva så när så många som faktiskt har det jobbigt under graviditeten, inte sjutton mår man bättre av att läsa sånt då...

Hade jag bott närmare så hade jag lälsat på och gett dej en stor kram <3

http://varmt.bloggplatsen.se

caisisen

17 maj 2012 16:10

Nytt försök att svara IGEN!

 

Kicki

17 maj 2012 13:30

Men vännen då =( *styrkekram*

http://kaa.bloggplatsen.se

caisisen

17 maj 2012 13:31

Life is a bitch and then u dies...? Typ!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror att alla föräldrar känner igen sig när jag skriver om detta ämne. Bästa bortförklaringen i min viktresa hittills har varit just att jag inte hinner. Mat ska lagas, barn ska iväg, det måste städas, föräldramöte, jobbet, djuren, osv, osv. För ...

...är inte alltid min grej. Jodå! Jag var supertaggad efter nästan en veckas väntan på halsont och TID till nytt träningspass. Så idag tog jag dottern med mig och knallade bort till gymmet, bara för att inse att vi inte kom in. Det krävs "tags" som m...

  Arkivbild sept -11   Nöjd med resultatet! Har bestämt mig för 14-dagarsvägning och -2,4 kg på nästan 2 veckor är helt ok. Har bara "hunnit med" en riktig träning men vi kör igång på riktigt nästa vecka. Veckan som har varit började med styrke...

Julklappsdax! Sitter i bilen på väg mot Ystad Saltsjöbad. Utan barn. Utan måsten. Med min älskade make. Ett dygn av sinnesro och lugn. Puss på er! OVER AND OUT!...

...no gain! Träningsvärken börjar komma krypande. Jag har saknat träningsvärk insåg jag nu. Någonstans inom mig så finns det en liten sadist :-) Sovit skit i natt. Å så snö-massa snö? Varför? Längtar till våren men just nu räknas varje dag för ...