Tänkte om jag nu ska fortsätta blogga så måste jag bjuda lite på mig själv och låta er få veta hur mina mornar ser ut. Kanske inte alla, jag försöker variera mig emellanåt, men i princip de flesta.

Kl 05.05 ringer klockan, jag snoozar 10 min.

Kl 05.15 ringer klockan IGEN och om jag nu orkar mig upp så blir det nu... Eller så snoozar jag en gång till. Det gjorde jag i morse.

Kl 05.25 ringer klockan ännu en gång. Jag tvingar upp ögonen, burrar in mig under täcket och inser att utanför (täcket, inte huset) ligger temperaturen på minus 10. MINST. Så jag snoozar en gång till... Försöker sen somna om medans jag känner efter om jag har fått ett plötsligt benbrott eller någon annan form av kroppsåkomma som är en giltig anledning till frånvaro den dagen som det är grupparbete på jobb (obligatorisk närvarodag). Finner ingen anledning att stanna hemma (trots att huvudet känns tungt som betong, kroppen stel som brunnen betong och piggar vassa som armeringsjärn hugger i min rygg). 

Tvingar mig upp, glor ilsket på klockan och inser att jag hade kunnat snooza en gång till. OM jag somnat direkt. Mödosamt men snabbt (golvet är ISKALLT) rafsar jag ihop mina kläder och börjar klä på mig. Kommer ihåg att jag slängde strumporna i tvätten kvällen innan. Öppnar min garderob... Inga strumpor i strumplådan! Tänder lampan och väcker maken när jag får ett mindre vulkanutbrott när jag endast finner ett par tunna ankelstrumpor eller ett par stödstrumpor (som jag behållt sen graviditeten och borde förpassat till soporna för länge sen). När det pyroklaktiska molnet lagt sig, maken somnat om och jag i ilskan rotat fram de begagnade strumporna från smutskorgen och väl sitter på toa ringer klockjäkeln igen. Precis när jag satt mig... Och maken somnat om... Just det, jag glömde stänga av larmet! Kniper av strålen och skyndar mig in till klockan (mobilen men jag refererar den som klocka) som ligger i min säng. Maken vaknar och slår ett småirriterat öga på mig (jag vet, jag är en ELAK människa), jag hasplar ur mig "Puss, älskar dig, ha en bra dag?" och hoppas innerligt att inte det lilla monstret vaknar oxå(en annan historia).

Väl klar på toa, mascara på, tänderna borstade osv så smyger jag nerför vår trappa som knarrar som besatt, inser att klockan är på tok för mycket för att ens tänka på att jag ska hinna med att bre smörgåsar till frukosten, blänger lite på termometern och inser att trots att jag är sen lär jag bli ÄNNU senare då utetemperaturen ligger på -4 och det betyder tantens favvogöra kl 05.59; Skrapa bilrutor. TJOHOOOO!

Kl 06.02 sitter jag äntligen i bilen. Men en vädjan om att kyla inte betyder halka och att dimman bara är tillfällig och något som försvinner när jag kör ut ur byn (YEAA, RIGHT). Det är med nöd och näppe att man på 25 minuter tar sig i mjölkdimma, via Sturup, till Svedala... Jag kan det. Och min bil! Vi tillsammans!

Detta resulterade i ett efterskalv när jag väl kom hem. Min underbare make tog hand om matshopping, matlagning och fix så tog jag tag i bombnedslaget som jag lämnat på golvet utanför min garderob...

Innehållet från min garderob innan jag satte igång...

Inga nya strumpor behöver jag inte! Däremot har jag 6 st som söker make/maka... Om någon har en ensam av modell samma sommina så hör av er! Alla är utan hål, rena och absolut ensamma!

Så kan mina mornar se ut!

Over and out!