Bloggen blir tyvärr lidande. Jag orkar helt enkelt inte med att blogga. Hästarna finns inte i mitt liv på samma sätt längre och att bara skriva om mig och mitt liv just nu är mindre peppigt. Sen händer det massor runt omkring mig just nu. Saker som jag inte ska skriva om och saker jag inte vill skriva om. Det enda jag vill och kan skriva är att vissa saker är enbart positiva så det är ingen djup deppression. Men det snurrar massor och jag känner tidvis att jag står i mitten och tittar runt på allt som snurrar och det enda som står stilla, det är jag.

Min förbaskade tjurskallighet får mig att svälja massa skit och trots att jag bör göra något åt ett orosmoment så biter jag ihop och låter mig förnedras. Mobbing? Just nu orkar jag inte konfrontera människan...

Bagatellsaker som materiella ting får mig att bli mer eller mindre irriterad och ännu mer förvirrad. Trots att det egentligen inte är något problem så tänker jag enormt mycket på konsekvenserna. Men HALLÅ, det är en plåtbit liksom...

Bitterheten som är följden av mitt beslut angående mitt "hästuppehåll" har fått följder i form av en nerstämdhet och en stor längtan av att få komma ut i skogen en LÅÅÅÅNG runda. Varför kan man inte bara ha en vän med en häst i en skog som VILL låna ut en häst en fin höstdag? Jo just det... Den dagen jag kunde låna hästen var jag upptagen med annat! BLÄÄÄÄÄ!

Och återigen snurrar tankarna om min förbaskade kängurupung på magen. Mina 5 kilo hud som hänger och slänger och som enbart är i vägen! SÅ, nu är det skrivet! FAN vad jag hatar mig själv för att jag tidigare har misshandlat min kropp =(

Just i dag är jag helt ensam. Maken är på kurs, sonen i LA och töserna i Tiffanytown. Ensammast i världen! Och ni som känner mig vet att jag HATAR att vara själv, sova själv. Panikångest, kan inte sova osv... DUBBELBLÄÄÄÄÄ!

Så nu har jag verkligen kräkt av mig massor! Och om jag inte bloggar på ett tag så vet ni att jag finns här ändå, läser era bloggar och försöker hänga med. Vem vet, snart har jag kanske något skoj att skriva om!

  Mina älskade barn, ni är det mest värdefulla jag har!

Over and out!