Bloggen blir tyvärr lidande. Jag orkar helt enkelt inte med att blogga. Hästarna finns inte i mitt liv på samma sätt längre och att bara skriva om mig och mitt liv just nu är mindre peppigt. Sen händer det massor runt omkring mig just nu. Saker som jag inte ska skriva om och saker jag inte vill skriva om. Det enda jag vill och kan skriva är att vissa saker är enbart positiva så det är ingen djup deppression. Men det snurrar massor och jag känner tidvis att jag står i mitten och tittar runt på allt som snurrar och det enda som står stilla, det är jag.

Min förbaskade tjurskallighet får mig att svälja massa skit och trots att jag bör göra något åt ett orosmoment så biter jag ihop och låter mig förnedras. Mobbing? Just nu orkar jag inte konfrontera människan...

Bagatellsaker som materiella ting får mig att bli mer eller mindre irriterad och ännu mer förvirrad. Trots att det egentligen inte är något problem så tänker jag enormt mycket på konsekvenserna. Men HALLÅ, det är en plåtbit liksom...

Bitterheten som är följden av mitt beslut angående mitt "hästuppehåll" har fått följder i form av en nerstämdhet och en stor längtan av att få komma ut i skogen en LÅÅÅÅNG runda. Varför kan man inte bara ha en vän med en häst i en skog som VILL låna ut en häst en fin höstdag? Jo just det... Den dagen jag kunde låna hästen var jag upptagen med annat! BLÄÄÄÄÄ!

Och återigen snurrar tankarna om min förbaskade kängurupung på magen. Mina 5 kilo hud som hänger och slänger och som enbart är i vägen! SÅ, nu är det skrivet! FAN vad jag hatar mig själv för att jag tidigare har misshandlat min kropp =(

Just i dag är jag helt ensam. Maken är på kurs, sonen i LA och töserna i Tiffanytown. Ensammast i världen! Och ni som känner mig vet att jag HATAR att vara själv, sova själv. Panikångest, kan inte sova osv... DUBBELBLÄÄÄÄÄ!

Så nu har jag verkligen kräkt av mig massor! Och om jag inte bloggar på ett tag så vet ni att jag finns här ändå, läser era bloggar och försöker hänga med. Vem vet, snart har jag kanske något skoj att skriva om!

  Mina älskade barn, ni är det mest värdefulla jag har!

Over and out!

 

Kim

13 oktober 2011 00:53

Shit pommes frit!!!
Ibland så är det mycket!

Men man klarar sig ur det också, och starkare blir man!
Lita på mej, en gammal vis tant ;))

Stor KRAM

http://varmt.bloggplatsen.se

caisisen

13 oktober 2011 05:21

Yes. Just nu känns det som jag hänger upp mig på småsaker. Kanske dax för ett låst inlägg...?! Vad som är småsaker för någon annan kanske betyder massor för mig, typ :-S

Bra med gamla, visa tanter. De är på något sätt ovärderliga. Tack!

Kramen

 

Sarah

13 oktober 2011 06:52

Låter som du har mkt omkring och har det jobbigt :( Vi kommer finnas här när du orkar igen :)
Kram!

http://chanellie.bloggplatsen.se

caisisen

13 oktober 2011 18:26

Tack Sarah! Jag önskar det hade varit lättare än vad det uppenbarligen är. Jag biter mig i tungan och avstår. Ett tag till. Sen lär det väl komma hur mycket som helst är jag rädd för!

Kramen

 

Kristin

14 oktober 2011 08:28

Kom igen Caisa, du fixar detta oxå. Ibland får man vara bitter på livet en stund. Men sen är det dax att tänka positivt, hjärnan är mycket påverkningsbar, tänk om, tänk positivt för det är du värd!

"Man är alltid så lycklig eller olycklig som man tror" / Drottning Kristina

Kram på dig!
K

caisisen

16 oktober 2011 19:59

Tack vännen! Du vet ju hur det är när motivationen tryter... Men vi hänger kvar :) Eller försöker... Och hjälper varann!

Kramen på dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror att alla föräldrar känner igen sig när jag skriver om detta ämne. Bästa bortförklaringen i min viktresa hittills har varit just att jag inte hinner. Mat ska lagas, barn ska iväg, det måste städas, föräldramöte, jobbet, djuren, osv, osv. För ...

...är inte alltid min grej. Jodå! Jag var supertaggad efter nästan en veckas väntan på halsont och TID till nytt träningspass. Så idag tog jag dottern med mig och knallade bort till gymmet, bara för att inse att vi inte kom in. Det krävs "tags" som m...

  Arkivbild sept -11   Nöjd med resultatet! Har bestämt mig för 14-dagarsvägning och -2,4 kg på nästan 2 veckor är helt ok. Har bara "hunnit med" en riktig träning men vi kör igång på riktigt nästa vecka. Veckan som har varit började med styrke...

Julklappsdax! Sitter i bilen på väg mot Ystad Saltsjöbad. Utan barn. Utan måsten. Med min älskade make. Ett dygn av sinnesro och lugn. Puss på er! OVER AND OUT!...

...no gain! Träningsvärken börjar komma krypande. Jag har saknat träningsvärk insåg jag nu. Någonstans inom mig så finns det en liten sadist :-) Sovit skit i natt. Å så snö-massa snö? Varför? Längtar till våren men just nu räknas varje dag för ...