Under mina år som arbetslös, ensamstående mamma och med en förbaskat ansträngd ekonomi lyckades jag alltid ha råd till att föda, klä och underhålla mina barn. Jag har aldrig missat en räkning, aldrig behövt söka bostadsbidrag (även om jag säkert hade fått) eller socialbidrag, trots att pengarna nästan var slut redan den 17:e och jag fick trolla med ingredienserna så att där fanns ett mål mat varje dag. Så även för mina hästar. De har ALLTID gått först. Javisst har man fått ge avkall på en träning, jobba ihop en stallhyra i form av lite kroppsarbete (gräva, måla, riva, bära, alltid fanns där något). Men ALDRIG fanns tanken där.

För inte så länge sen tog jag det fruktansvärt jobbiga beslutet att sälja min sista häst. Den hästen som jag tidigare hade lovat att han aldrig mer skulle få flytta från mig. Jag svek honom... Inte på grund av pengar. För äntligen har jag hamnat i den sitsen att jag inte behöver vända på varenda krona, inte behöver tänka på att jag måste handla den billigaste maten, inte behöver välja de sämsta på hyllorna. Jag är lyckligt lottad! MEN!

Beslutet kom på grund av den enkla anledningen att för en gångs skull satsar jag på MIG. MIN karriär, MITT jobb, MIN inkomst och MIN framtid. Detta betyder att min egentid är betydligt mindre än tidigare då jag jobbar heltid och anser att det får vara min "egentid" just nu. Fritiden är den tid jag tillbringar med familjen, inte i stallet. Så jag gjorde valet för att jag inte har tid... Jag sålde min älskade livskamrat för en spottstyver. Bara för att jag blev lovad att han skulle få ha det bra och få stanna. Inget mer flytta runt, inget mer flänga hit å dit, bara vara häst och få det han behöver; ett stabilt hem. Något jag uppenbarligen inte lyckats ge honom den sista tiden.

Den hästen som har lyft mig under dessa år som arbetslös. Min terapi, min enda sanna vän... Jag har svikit honom. I går fick jag besked på att han är till salu igen. Jag har en vän som för ett tag sen förklarade varför han ansåg att hästmänniskor är oseriösa och jag försökte omvända honom och få honom att förstå att "Så är ju faktiskt inte alla hästmänniskor, vännen". Denna vän fick ett meddelande av mig. "Nästa gång vi ses, slå mig hårt med knuten näve rakt i ansiktet för det gör inte lika ont som slaget jag precis har fått".

Jag borde egentligen inte skriva detta men jag mår så fruktansvärt dåligt just nu. Jag känner mig sviken, genomlurad och förtvivlad. Vad händer nu? Jag har bara mig själv att skylla. Jag och min korkade, genomblonda, blåögda personlighet. Varför ska jag alltid se det bästa hos alla?

Beslutade i morse att jag aldrig mer ska rida, aldrig mer vistas i närheten av hästar OCH hästmänniskor för så lurad jag känner mig just nu, det vill jag inte utsätta mig för igen. Kära vänner, ni som är SERIÖSA! Ta inte åt er, för jag vet att ni finns. Ekastigagänget t.ex Ni är fan bäst! Hade jag bara bott hemma i Stockamöllan... Vad hade jag gjort utan er tidigare..!?

Detta innebär även ett avslut på bloggen. Jag ger upp! Finns inget roligt mer just nu. Inget mer jag vill dela med mig av. Det jag gör i framtiden är privat ochvill ni veta något finns jag på telefon!

Ett minne blott...

Over and out!

 

Stina

29 oktober 2011 11:28

Men vad FAN rent ut sagt !!!!!
Köpte ngn Tompa för att göra sig en slant på honom eller ????!!!!
Jag blir totalt vansinning Carin, så ursäkta mina val av ord men fy fan vilken IDIOT !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Stor, stor kram till dig !

http://billiejean.bloggplatsen.se

caisisen

29 oktober 2011 11:40

Tror inte det handlar om pengar... Snarare om saknaden av pengar! Tyvärr...

Jag har inga ord längre!

 

Ida

29 oktober 2011 12:50

Du vet var jag finns min vän. Närsom.

http://Ohyees.blogg.se

 

Kicki

29 oktober 2011 12:53

nejmen?? nej.... åh...
*megakramen*

http://kaa.bloggplatsen.se

 

Kim

30 oktober 2011 01:17

Fy fan!!! säger jag också!
Vadå saknad av pengar, dom har ju precis köpt honom...
Sååå oseriöst!

Jätte kram till dej!!!!!

http://varmt.bloggplatsen.se

 

Kitty

30 oktober 2011 20:11

Älskar hur oseriös man utmålas på din blogg. Vi har pengar idag. Men vi måste tänka på hur länge de räcker. Vi har 3 hästar som skadat sig på en vecka. 3 bilar som gick sönder på 2 veckor samt maken förlorade sitt jobb. Det är inte oseriöst, det är maximal otur.

Och du C vet att jag inte VILL sälja honom. Så få det inte låta som jag inte bryr mig eller försöker tjäna pengar på honom. Vi måste tänka på familjen först, sen hästarna och han är inte en häst som ger intäckt åt oss. Likaså två av våra ston. Så OM vi måste sälja är det de som åker först. Dock letar både jag och maken jobb..

Så kanske inte ska måla fan på väggen när du inte ens vet hälften av det vi går igenom.

Och ni som uttrycker er här kanske ska höra båda sidorna av en historia innan ni dömer ut folk.

http://teamolausson.blogg.se

caisisen

30 oktober 2011 20:41

Uppenbarligen är det vad DU själv känner för om du läser inlägget igen så står där ingenting om DIG bara om hur fruktansvärt korkad JAG SJÄLV är... Man tolkar det man vill tolka...

Detta blogginlägg handlar om hur jag har valt att välja i detta fall, hur dåligt jag än mår av det!

Valde att svara enbart för att du har feltolkat mitt blogginlägg!

 

Viveca

30 oktober 2011 21:39

Fy sjutton vad jobbigt. Förstår hur du känner det. Alltid dessa val man gör i livet och alla faller inte ut som man tänkt sig. Men ibland är det ju även så att när man ser tillbaka på sina val att man inser vad man faktiskt skulle missat om man inte hade gjort dem. Trots att man försöker välja klokt så kan man ju aldrig veta hur andra väljer och varför. Därför är ju valen som handlar om levande, kännande individer de allra svåraste. Många kramar!

http://perasperaadastra.bloggplatsen.se

 

Sarah

31 oktober 2011 07:43

Fy fan så jävla dåligt :( Förstår din ilska och sorg! Kan bara ge dig en stor varm kram!

http://chanellie.bloggplatsen.se

 

Ann

11 november 2011 09:38

Men vännen... jag blir så ledsen för din skull...

Stor kram till dig kramar om

http://annrosdahl,bloggplatsen.se

caisisen

11 november 2011 10:19

Det blir bättre för var dag... Det heter ju att man lär sig av sina misstag, min lärdom är att jag har blivit betydligt tuffare i yrkeslivet. Men mer sårbar bland mina närmsta... Därav att jag inte bloggar mer.

Kramen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror att alla föräldrar känner igen sig när jag skriver om detta ämne. Bästa bortförklaringen i min viktresa hittills har varit just att jag inte hinner. Mat ska lagas, barn ska iväg, det måste städas, föräldramöte, jobbet, djuren, osv, osv. För ...

...är inte alltid min grej. Jodå! Jag var supertaggad efter nästan en veckas väntan på halsont och TID till nytt träningspass. Så idag tog jag dottern med mig och knallade bort till gymmet, bara för att inse att vi inte kom in. Det krävs "tags" som m...

  Arkivbild sept -11   Nöjd med resultatet! Har bestämt mig för 14-dagarsvägning och -2,4 kg på nästan 2 veckor är helt ok. Har bara "hunnit med" en riktig träning men vi kör igång på riktigt nästa vecka. Veckan som har varit började med styrke...

Julklappsdax! Sitter i bilen på väg mot Ystad Saltsjöbad. Utan barn. Utan måsten. Med min älskade make. Ett dygn av sinnesro och lugn. Puss på er! OVER AND OUT!...

...no gain! Träningsvärken börjar komma krypande. Jag har saknat träningsvärk insåg jag nu. Någonstans inom mig så finns det en liten sadist :-) Sovit skit i natt. Å så snö-massa snö? Varför? Längtar till våren men just nu räknas varje dag för ...