Min Freisia-ros fick sig en liten utröjning. 1:a omgången blomning håller på att klinga ut så jag plockade bort blomblad och delade med mig av hönsgödslet jag köpte. Nu hoppas jag på en rejäl sensommarblomning för nu kan jag ta en veckas semester till!   

Det har kommit lite åska men luften känns ändå inte utrensad. Förhoppningsvis kommer det mer... Men regn har det kommit! Massor. Jag jublar för nu slipper jag gå ut och vattna i kväll. Jag tycker jag har varit ute och fösökt rädda mina stackars blommor tillräckligt!

Over and out!

... tanten sysslat med?!

            Besökt Skåne-Plantor och sen planterat de som ville följa med mig hem!

Nu mullrar det i fjärran så jag fick gå in. Tropisk hetta har vi...

    Ska laga lite mat! Hungrig efter en dag i solen   

Over and out!

Lillkillen sov hela eftermiddagen och vaknade inte förrän pappa kom hem vid 17.30 Jag känner mig inte heller kry och är orkeslös och omotiverad, har huvudvärk och känner mig lite "cranky" i största allmänhet.

  "Jag vill sova i Vavlans säng, får jag det...?"

Här är ytterligare en som saknar sina systrar innan de åkt...

Så trots lugn och ro i eftermiddag så kan jag inte slappna av...

Detta medförde att vi inte orkade laga något överdådigt utan det blev snabbmat. "Hamburgare och pommes" på vårt sätt. Köttfärsbiffar kryddade med kebabkrydda och parmesanost med bakpotatisklyftor grillade i ugnen med chili, olja och dragon. Till detta hade vi en kall gurk och chilisås, morotsstavar och ugnsgrillade tomater (även dessa med massor av salt peppar och parmesan).

Så nu sitter jag här. Proppmätt med en brinnande huvudvärk och funderar på om inte sängen hade varit ett bra alternativ även för mig...

Over and out!

Läste Havrepappas blogg. Han e underbar den mannen! Dagens höjdpunkt. Känner någon igen sig...?

http://www.hippson.se/blogs/havrepappa/houdini-en-utbrytarshettis.htm#comments

Kan inte mer än skratta åt eländet =)

... precis vad du vill. Solblekt, otvättat, dax för en rejäl omgång eller varför inte vad det är; grått!

Vad gör jag nu? Förlorade precis så pass många pengar som ett besök hos frissan kostar. Men var kommer alla gråa hår ifrån? Jag färgade mig för 2 veckor sen! Kan det vara arvet från min mor eller kan det vara denna här...

 "Titta mamma, ett håååål"

 Alla äter uppenbarligen INTE ägg med sked...

Ska ta tag i mitt liv! Mina barn, min disk, min tvätt, min städning...

Over and out!

Berg och dalbana... Så är livet. Ibland upp och sen ner, med magpirr och skräckblandad förtjusning. I går var det upp men idag är det ner, lååååångt ner.

Mitt lilla monster vaknade 23.10 och yrade (!?) om myror och fåglar. Han var brännhet och hostade. Jaha... Vem, hur, vad? Maken hade superduperviktigt möte kl 7.30 och sen tandläkartid 8.20 Så det fick bli jag... VAB! WHIIIOOOO... Eller kanske inte ändå... Förra gången resulterade det i strul med FK och utebliven ersättning i 3 månader så jag förväntar mig inte så mycket denna gången. Frågan är om jag inte bara ska skita i att anmäla det.

Min chef har semester och min teamledare... han har oxå semester. De är deras telefonnummer som jag har bemödat mig att ha "om-ifall-att" och inget annat nummer till någon av mina kollegor (jo jag har ett nummer men det är avstängt i väntan på nytt simkort). Letade reda på en mailadress till tillförordnad chef och mailade ett något syrligt mail om "föräldrar som inte har vett att hålla sjuka barn hemma" (Jodå, till och med dagmamman meddelade i måndags att "vi har hållt oss ute så de inte skulle smitta så värst"). Allt detta fixades innan kl 24... Kan meddela att tanten var NÅGOT seg i kolan. Resultatet av sonens feber blev en brännhet kille i våran säng (och jag HATAR barn i sängen) och min sömn har varit sisådär...

Makens superduperviktiga möte i morse var inte heller någon hit. Så humöret dök till någonstans under golvet och motivationen till helgen likaså. Han började förresten känna sig febrig, hostig och "ont i halsen"-ig. Perfekt! Han ska ju på arbets-EKG på måndag. Kanon med en präktig förkylning i kroppen!

Sen åker mina töser idag. Fast det är kanske bara bra, så att inte de blir smittade! Piss å gamla päreskal! Och så skulle jag försöka komma iväg och storhandla... Och så har jag en molande huvudvärk... Och så... Ja, idag mår jag INTE bra. Berg och dalbana...

Lägger in en bild på när surtanten faktiskt ler! Ser ni?! Jag kan ju visa tänderna!

Over and out!

Allting rullar på för mig och livet dansar lite på lätta moln. Det ena vuxna beslutet avlöser det andra och denna uppåtkurva fortsätter, trots att jag springer runt i mitt ekorrhjul och har tunnelseende. JAG mår bra!

Däremot lider jag av att flera av mina vänner har haft det tufft sista tiden och allt kulminerade lite idag.

Alla vi som har/har haft djur vet att de lever inte lika länge som oss (förutsatt att du nu inte har en landskölpadda som kan bli 120-130 år). Djur avlöser varann, antingen genom ålder, sjukdom eller olycksfall. De finns hos oss på lånad tid ibland, vissa kortare än andra. Det finaste som finns är att vara med när ett nytt liv föds och man får se de första andetagen och som djurägare är det ett privilegium att få närvara vid en förlossning, vare sig det är en katt, en hund eller en häst. Jag har närvarat vid samtliga av ovanstående. Vissa förlossningar mer dramatiska än andra men den som jag hade tänkt dela med mig av är den mest hjärtskärande. Inte för mig som hästmänniska utan för mig personligen.

Min älskade Flying Dove hade efter fina resultat på hoppbanorna knackat lite i benen så vi bestämde oss att betäcka henne innan det blev för sent så en dag i april 2001 körde jag ner till Flyinge och hade dejt med veterinär och "Flyan" hade dejt med...sprutan?!

Efter många dryga månader och mängder av vaknätter var det sen dax! Segt var det... Hon varken vaxade eller visade någon temphöjning på kvällarna MEN (gårdsägaren körde 06.55 hemifrån och hade tittat till precis innan OCH ringt mig och jag var på plats 07.15) i ett obevakat ögonblick hann hon föla. När jag stiger in i stallet så möter jag ett skräckslaget sto som förtvivlat försöker få upp sitt föl. Jag drar åt mig filtar och handdukar och slänger mig ner i boxen och börjar massera och ge konstgjord andning.... Ingenting hjälper. Fölet är dött. Mitt föl. Min älskade lilla fölis... Alla dessa månaders vänta, förhoppning, planering och namnväljande... Ville inte döpa henne... Hon fick ändå det namnet som var givet: La Guardia, precis som flygplatsen... Hoppet flög iväg där! Den dagen svor jag sakta för mig själv att aldrig mera våndas i 11 månader. Aldrig mer våga mig på att ha ett sto med föl. Timmarna som följde den där förmiddagen var hemska!

Den där kylslagna dagen i april 2002 var nog den värsta i mitt liv. Den dagen dog mycket av min naiva syn på livet och jag fick möta döden närmre än någon gång innan. Den dagen vill jag aldrig mer återuppleva!

Även om det var ett liv som jag aldrig fick uppleva så var det en del av mig som sörjde denna vackra skapelse. Sorgen efter ett djur kan vara minst lika jobbig som sorgen efter en nära anhörig. Livet är dyrbart så njut av varje ögonblick du får uppleva det tillsammans med dem du älskar, människa som djur.

Tänkte bara dela med mig av MIN sorg och vånda.

Och för er som sörjer, gråt! Var ledsen, bearbeta sorgen och var arg, förbannad, tom, känslosam! Jag tror man bearbetar sorgen på olika sätt men det viktigaste är att man inte förskjuter och förtränger.

Långt inlägg, massor av ord! Massor med känslor som vaknade...

Lilla Albin, spring du ut i det gröna och jaga rätt på La Guardia åt mig. Ge henne en puss och njut av de evigt gröna uppe i Trappalanda...

Avslutar med en bild på mina älskade killar, bara för att de är så fina!

Over and out!

ÄNTLIGEN det jag har väntat på! Nu e det banne mig slut på timanställningar, vikariat, behovsanställning, inhyrning, visstid och allt annat skit. I "den vuxna världen" finns det bara "tillsvidareanställning" och det är det enda som gäller. Idag kom chefen och sa "Grattis tanten på födelsedagen (nåja, tant sa han INTE) och välkommen in i vuxenvärlden. Skriv på och se glad ut *nicka-nicka* JÄTTEGLAD! Jag som trodde jag skulle få vänta ytterligare någon månad på beskedet...

Kvällen bjöd på en tur till Eslöv-hålan (nja, vi passerade bara. Tompa bor ju inte INNE i hålan) och en stunds mycket tillfredställande tömkörning av en ypperligt duktig och samarbetsvillig häst. Han gick som en klocka och jobbade superbra. Tror att E gör ett hästjobb *fniss* med honom och att han för en gåns skull har mött sin överman (eller kvinna!) All eloge till henne och arbetet hon lägger ner på monsterhästen Tompa Lompa Lus! You go girl! (jag har precis har bildat er fan-club)

Tyvärr blev det inte en enda bild då jag helt missade... Synd, för Vavlan var med, hon hade ju kunnat filma *GRRRRR* Nåja, går fler tåg.

  Bjuder på en arkivbild från april...

SÅ, nu ska denna "vuxna" tant gå i sängs med sin lilla tegelsten till födelsedagspresent och läsa några sidor. Puss på er från en glad tantaluring!

Over and out!