En ung tants bekännelser

Direktlänk till inlägg 30 juni 2011

Varför...?

Av caisisen - 30 juni 2011 21:14

Allting rullar på för mig och livet dansar lite på lätta moln. Det ena vuxna beslutet avlöser det andra och denna uppåtkurva fortsätter, trots att jag springer runt i mitt ekorrhjul och har tunnelseende. JAG mår bra!


Däremot lider jag av att flera av mina vänner har haft det tufft sista tiden och allt kulminerade lite idag.


Alla vi som har/har haft djur vet att de lever inte lika länge som oss (förutsatt att du nu inte har en landskölpadda som kan bli 120-130 år). Djur avlöser varann, antingen genom ålder, sjukdom eller olycksfall. De finns hos oss på lånad tid ibland, vissa kortare än andra. Det finaste som finns är att vara med när ett nytt liv föds och man får se de första andetagen och som djurägare är det ett privilegium att få närvara vid en förlossning, vare sig det är en katt, en hund eller en häst. Jag har närvarat vid samtliga av ovanstående. Vissa förlossningar mer dramatiska än andra men den som jag hade tänkt dela med mig av är den mest hjärtskärande. Inte för mig som hästmänniska utan för mig personligen.


Min älskade Flying Dove hade efter fina resultat på hoppbanorna knackat lite i benen så vi bestämde oss att betäcka henne innan det blev för sent så en dag i april 2001 körde jag ner till Flyinge och hade dejt med veterinär och "Flyan" hade dejt med...sprutan?!


Efter många dryga månader och mängder av vaknätter var det sen dax! Segt var det... Hon varken vaxade eller visade någon temphöjning på kvällarna MEN (gårdsägaren körde 06.55 hemifrån och hade tittat till precis innan OCH ringt mig och jag var på plats 07.15) i ett obevakat ögonblick hann hon föla. När jag stiger in i stallet så möter jag ett skräckslaget sto som förtvivlat försöker få upp sitt föl. Jag drar åt mig filtar och handdukar och slänger mig ner i boxen och börjar massera och ge konstgjord andning.... Ingenting hjälper. Fölet är dött. Mitt föl. Min älskade lilla fölis... Alla dessa månaders vänta, förhoppning, planering och namnväljande... Ville inte döpa henne... Hon fick ändå det namnet som var givet: La Guardia, precis som flygplatsen... Hoppet flög iväg där! Den dagen svor jag sakta för mig själv att aldrig mera våndas i 11 månader. Aldrig mer våga mig på att ha ett sto med föl. Timmarna som följde den där förmiddagen var hemska!


Den där kylslagna dagen i april 2002 var nog den värsta i mitt liv. Den dagen dog mycket av min naiva syn på livet och jag fick möta döden närmre än någon gång innan. Den dagen vill jag aldrig mer återuppleva!


Även om det var ett liv som jag aldrig fick uppleva så var det en del av mig som sörjde denna vackra skapelse. Sorgen efter ett djur kan vara minst lika jobbig som sorgen efter en nära anhörig. Livet är dyrbart så njut av varje ögonblick du får uppleva det tillsammans med dem du älskar, människa som djur.


Tänkte bara dela med mig av MIN sorg och vånda.


Och för er som sörjer, gråt! Var ledsen, bearbeta sorgen och var arg, förbannad, tom, känslosam! Jag tror man bearbetar sorgen på olika sätt men det viktigaste är att man inte förskjuter och förtränger.


Långt inlägg, massor av ord! Massor med känslor som vaknade...


Lilla Albin, spring du ut i det gröna och jaga rätt på La Guardia åt mig. Ge henne en puss och njut av de evigt gröna uppe i Trappalanda...


Avslutar med en bild på mina älskade killar, bara för att de är så fina!

 


Over and out!


 
 
natalie

natalie

30 juni 2011 22:08

han lovar att pussas med din gamla häst =( åh min älskade, älskade lillkille ...

http://n-rongvall.bloggplatsen.se

caisisen

30 juni 2011 22:12

"Bevara alltid det minnet som får dig att le och glöm det som får dig att gråta..." De kloka fick jag av en gammal man och nu ger jag dessa till dig!

*KRAMAR OM HÅRT*

 
kicki

kicki

30 juni 2011 22:16

jättekram!

http://kaa.bloggplatsen.se

caisisen

30 juni 2011 22:23

Kramen ;)

 
Ingen bild

Kim

30 juni 2011 22:56

Usch!
Nu lipar jag...
Fast det ibland känns svårt så är det så viktigt att njuta av de som vi älskar NU!
kram och snyft!

caisisen

30 juni 2011 23:22

Världens sorgligaste ämne... Döden. Ibland så långt bort men ibland så tätt inpå... Men alltid närvarande =(

 
Ann

Ann

30 juni 2011 22:57

Baksidan med djur... :(

Jag har också några stycken där uppe...

kram kram

http://annrosdahl.bloggplatsen.se

caisisen

30 juni 2011 23:21

Men vissa fäster man sig mer vid och då gjör det så ont, så ont...

 
Sarah

Sarah

1 juli 2011 10:24

Tårarna rinner och allt känns så hemskt. Din berättelse känns ofattbar :( Kram

http://chanellie.bloggplatsen.se

caisisen

1 juli 2011 10:37

Den var hemsk då! Men nu ser jag tillbaka på den med ytterligare erfarenheter i bagaget. Jag har både innan och efter detta närvarat vid fölningar som varit betydligt mer okomplicerade. Men ibland inträffar det något som inte får hända och denna gången var det min häst som blev drabbad.

Minnena rivs upp, sårskorpor rivs av...

Du har ju själv haft din beskörda del sista tiden och det finns som sagt inga ord... Bara "Varför?"

Kramen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av caisisen - 28 januari 2013 09:19


Jag tror att alla föräldrar känner igen sig när jag skriver om detta ämne. Bästa bortförklaringen i min viktresa hittills har varit just att jag inte hinner. Mat ska lagas, barn ska iväg, det måste städas, föräldramöte, jobbet, djuren, osv, osv. För ...

Av caisisen - 20 januari 2013 18:01

...är inte alltid min grej. Jodå! Jag var supertaggad efter nästan en veckas väntan på halsont och TID till nytt träningspass. Så idag tog jag dottern med mig och knallade bort till gymmet, bara för att inse att vi inte kom in. Det krävs "tags" som m...

Av caisisen - 19 januari 2013 12:09


  Arkivbild sept -11   Nöjd med resultatet! Har bestämt mig för 14-dagarsvägning och -2,4 kg på nästan 2 veckor är helt ok. Har bara "hunnit med" en riktig träning men vi kör igång på riktigt nästa vecka. Veckan som har varit började med styrke...

Av caisisen - 16 januari 2013 14:52

Julklappsdax! Sitter i bilen på väg mot Ystad Saltsjöbad. Utan barn. Utan måsten. Med min älskade make. Ett dygn av sinnesro och lugn. Puss på er! OVER AND OUT!...

Av caisisen - 15 januari 2013 06:59

...no gain! Träningsvärken börjar komma krypande. Jag har saknat träningsvärk insåg jag nu. Någonstans inom mig så finns det en liten sadist :-) Sovit skit i natt. Å så snö-massa snö? Varför? Längtar till våren men just nu räknas varje dag för ...

Ovido - Quiz & Flashcards