Borde jubla idag. Ledig i dagarna 3, inga barn i kväll/natt/MORGON BITTI (sovmorgon), vi ska ut och äta med "gänget" och titta landskampen på krogen. Borde vara på riktigt partyhumör! Borde ha stereon på hög volym, dricka öl och fira in helgen. Borde vara...

Jag är tom i bollen, trött i huvudet och så jäkla ledsen, besviken och förbannad då jag fått skulden för något som jag över huvud tagen inte haft någon som helst del i. Men jag tar det. Jag orkar inte mer... Jag ger upp! Uppenbarligen är det den enda vägen ut just nu. Men utan att röra en min, stark som jag är...?!

Maken och jag har haft en slitsam diskussion om hur framtiden ska se ut, hur jag ska göra och framförallt VAD som ska göras. Det är oundvikligt och jag vet att det är det enda rätta just nu, i mitt läge. Men ändå känns det så jäkla jobbigt! Jag har bara tappat all lust.

Så, nu har jag fått kräka av mig lite. Jag tar en sväng till min batteriladdare och hoppas på att han kan få mig på bättre tankar. Sen hem, duscha och öppna en öl. Hoppas det känns bättre då!

Over and out!