Det blev en liten promenad. Sen blev det språngmarsch hem för att hämta bilen och samtal med SOS. Maken mådde inget vidare och om det hade varit vanligt gnäll hade jag köpt det men denna gången var det inte ok. Är det någon jag känner väl så är det min luns till make! Ambulans hämtade upp halvvägs till Lund och EKG togs direkt på plats. Ingenting. Jag körde ner H till älskade M för barnpassning, hon var snäll och erbjöd sig, eller snarade tvingade mig till det. Sjukhus och akuten är ju ingen plats för en 3-åring precis.

Tester togs på maken och efter x antal timmar fick han en datortomografi. Svaren var vaga så han ska tillbaka i morgon bitti. DRYGT!

Vi var hemma vid 20. Trötta, hungriga och med en liten buskille som inte riktigt vet vad som hänt. Skitjobbigt! Tack för att man har vänner som ställer upp i alla lägen! Vad hade jag gjort utan dig...?

Jag har varit så orolig och alla har försökt lugna mig men stressen sitter där djupt inrotad. Senaste tidens strul har väl pressat mig trots att jag försökt förtränga det. Tårarna är inte långt borta och klumpen i magen bara växer. Varför? Vad är det? Oroar jag mig i onödan? Nämde jag att jag HATAR sjukhus?! Bara död och elände, oro och smärta som finns i väggarna där...

Utan dig är jag ofullständig, trasig och totalt meningslös. Du är mitt allt!

Over and out!

Men är man hemma kl 03 så får man skylla sig själv! Firade M som äntligen når min ålder, 25 år  

Men vilket galej vi kom på! Jättegod mat, massor med trevligt folk i alla åldrar från liten bebbe, via busiga busfrön i åldrarna 1 till 6 till alla oss 25-åringar och sen generationen med all erfarenhet. Toppenservice för värdparet, vilka föräldrar de har och er suddig avslutning för somliga *S*

Kan bara säga GRATTIS pågen! Hoppas du mår som du förtjänar i dag...

11.30 Frukost någon? Känner att vi ligger lite efter idag men det gör inte så mycket för vi har ju semester en hel vecka till!

Over and out!