Vad hade jag tagit mig till uten min mor?

Du underbara, älskvärda, rättframma, irriterande och enerverande människa som ständigt surrar och går på i min närhet trots att du med åren har lärt dig att hålla viss distans och gett mig vuxenlivets förmåner med "eget liv".

Utan dig hade jag 1; Inte existerat. 2; Inte lärt mig att livets hårda skola verkligen finns. 3; Inte haft den där människan som man (när man VERKLIGEN behöver) kan dela allt från sorg till trippel glädje med. 3; Inte haft någon som sydde, fixade, handlade, barnvaktade eller donade med det där lilla extra som förgyller en helt vanlig vardag.

Du kommer för mig på en hedransvärd förstaplats i mitt hjärta! Älskar dig lilla mor

Och ett stort grattis till far på din dag i morgon! Utan dig hade mor aldrig klarat allt det där som står ovan. Du har en alldeles speciell plats i mitt   Ses om en liten stund!

Ni 2 har alltid ställt upp och kört till akuten när jag flygit av diverse hästar, hållt dessa vilda sprakfålar, skjutsat mig hit å dit och senare sett till att jag blev en vettig vuxen människa som faktiskt klarar mig själv och kan stå på egna ben. För detta är jag er evigt tacksam, bara så ni vet det!

Over and out!

För det var den dagen för 2 år sen som jag ÄNTLIGEN hittade till Svedala. Låter kanske konstigt för vem tar sig till Svedala liksom... Tanten gjorde   Började plugga i samma veva, fick sommarjobb och blev fast. Så pass fast så jag fick avsluta mina studier. Och gissa om jag valde rätt! Från 1 års arbetslöshet och nästan 2 1/2 år utanför arbetsmarknaden till FAST TJÄNST! Från att må skit både fysiskt och psykiskt efter trafikolyckor och ekonomiska kriser. Nu kan jag andas ut. Nu behöver jag inte känna den pressen längre!

Firade med att käka thaimat till lunch (händer inte ofta att jag går ut på lunchen) och bjöd töserna från jobb på glass medans vi knallade gågatan tillbaka genom byn. En härlig dag!

Så GRATTIS till mig själv idag!

På hemmaplan firar jag med en rabatt full av blommande liljekonvalj, den sköna tillfredställningen av att ha hittat nya skor    tryggheten med att ha en fast inkomst, att få känna sig behövd och sist men allt annat än minst få ha en make som älskar mig, precis som jag går och står.

Arkivbild

Skäggig, svettig, skitig och SEXIG! *s* Mitt    

Over and out!

Trött, tröttare, tröttast. Det är jag just nu. Allergin har dragit igång igen och värmen gör sitt till att jag ska börja gäspa lagom till förmiddagsfikat. I går kväll gjorde jag inte många knop och i kväll har jag bara vattnat i trädgården, det är allt... Dåligt samvete över tvätt, städning och allt annat som bara läggs på hög just nu. Tur jag har en underbar make som sköter markservice så det blir mat på bordet.

Passade på att fota lite åt Kim, hon ville se min äppelspalje så varsågod!

Konstruktionen är superenkel. Vattenrör! Och däremellan stålvajer som stöd för grenarna i mellanled. Jag antar att det var en hel del pill de första 4-5 åren eller så men det var långt innan jag var påtänkt   

Ett äpple hänger i trädets grönska

vad kan man mera önska

jo kanske att det till marken vill falla

då skulle jag göra en paj falleralla

Tog även ett kort på andra ledden men det vände sig själv. Ska försöka fixa så det kommer på rätt håll!

Efter ett par år har min vallmo fått fnatt, eller så har någon varit framme med anabola här med!

Massor med knoppar är det på den.

Och så följetången rabarber. Hade med mig ca 7 kg till jobb i måndags. Kan nämna att visst ser man att jag skördat. Lite ivf. Men det kommer mer... MYCKET mer!

Detta är planta nr 2, den som är lite senare...'

Ursäkta ogräsröran men ALLT är ju som sagt inte perfekt i paradiset

Och sen har vi den lilla knölen jag flyttade (varför jag nu gjorde det)

Jajamen! Den kommer den oxå. Mängder av stänglar... *PUST*

Tur att jag gillar rabarber då   

Till min glädje så verkar det som om min nysatta klätterväxt har klarat lite konstgjord andning och överlevt. Den har börjat växa sig stark och grön igen. TJOHOOOO! Kanske jag får min "gröna vägg" här så småningom då!

Jupp, jag ska inte vara tråkig med mera bilder och tjöt i kväll utan ta mig en dusch och sen försöka få sonen i säng!

Over and out!

Medans maken gjorde det alla karlar gör efter frukostkaffetså tog jag en extra kopp och gick ut i solen. Detta mötte mig!

Fru Fresia, vacker som alltid! Knopparna har inte riktig kommit än men hon blommar nog till midsommar som hon brukar. Henne kan man lita på!

Hortensia som jag nästan gett upp hoppet för, min prunkande söderrabatt med perenner och de fina prydnadssmultronen som blommar mer än vad de brukar i år! Så fint!

Muterade rabarber (jupp, det är 2 kragar på höjden intill...) Ca 120 cm hög och ENORM i omfång. Vill någon ha rabarber? Jag har, kom och hämta! Sparrisen ska skördas idag, otvivelaktigt! Får bli sparris och grillade spareribbs i kväll! Sen är det inte bara i Kivik som äppelträden står i full blom...

Hos mig oxå!

Och liljekonvaljen blommar snart fullt ut den med! Så underbart! Gårdagens regn har verkligen fått trädgården att grönska. Det enda som blommar i fel färg är gräsmattan. Nävan blommar rosa på HELA gräsmattan... Fick erbjudande om gräsmattegödning. Blir en tur till Plantagen idag! Nu ska här gödas bort ogräs   

Tyvärr får jag nog se mig om efter en annan klätterväxt. Den jag köppte... RIP. Eller? Ska jag ge den någon vecka till? Vad tycker ni?

Äsch, den får stå ett tag till! Den är grön nertill! Håll alla tummar ni kan för att den överlever!

På dagens schema står att köpa smärtstillande, titta på båtar och storhandla! Så jag får nog halta mig upp (hatar trappor just nu, det är värst) och bita ihop. Smärtan har börjat befästa sig och jag har börjat vänja in mig. Detta kan nog funka ändå. Jag försöker se positivt på det, trots att det är...

Over and out!

Varför lyckas jag bara inte bita mig i tungan och hålla käft? Såra dem man älskar... Med sanningens ord förvisso. Hon råkar bara finna sig emellan och är helt oskyldig! Men allt som har varit sista tiden har blivit en bubbla som sprack i morse. Varför kan jag inte äta valium eller nått för att coola ner mig?

Fina pojkar...

Nu har hon åkt på läger och några dagar att glömma och fylla tankarna med roligheter i stället. Vavlan är inte heller hemma. "Är" med kompis... Så lilla familjen bestående av jag, lillfis och storfis som tar oss en slappisdag och planerar in att just göra ingenting. Inte nu ivf. Senare kanske! När jag och mina fogar pallar med att resa oss...

Over and out!

... för ett långt och gnälligt inlägg. Ibland vill ingenting som jag. Trots att man försöker vara positiv och se framåt så gnager den där känslan hela tiden att jag bara gör andra till lags och ingen åt mitt håll. Jag ska bara finnas, vara, göra och fixa. Jag är för snäll, det är jag medveten om. Men trots att jag under senare år har lärt mig att säga "Nej" så får man bara ännu mer skit för det. Det händer så mycket just nu och mitt i allihop står jag som nav och försöker få allt att snurra åt rätt håll och med rätt kuggar. Men när man hela tiden har någon som kastar grus i maskineriet och när min egen rost börjar tära på kuggarna, då gnisslar jag. Nu gnisslar jag så jag tog en dags "time-out" för mina kollegor ska inte få se mig så här.

Ont i rygg eller foglossning, ischias, träningsvärk, downdip i humör pga smärta och sen den där stora grushögen som ett par personer står och hivar skit från. Eller i vissa fall är det kanske på andra hållet. Ingenting! Ett tomrum mär det egentligen skulle vara ett tydligt engagemang. Då gör man det lätt för sig och drar, skyller på annat och låter andra ta skiten. Tack! Har tyvärr ingen förståelse alls för det beteendet... Så är det när man är "viktig". Man kan skylla på "annat" och bara hoppas på att "någon annan" (jag i detta fallet, ALLTID jag) ska fixa...

Just nu är JAG en stor, klumpig, osocial och ironisk människa att umgås med. Detta går tyvärr ut över de som jag lever med, min man och mina barn. På jobb kan man för det mesta sätta på sig "arbetskostymen" och göra det man måste och sen gå hem och klä av sig dem igen. Om nu kläderna hade passat vill säga... Arbetskläder när man är gravid är ju vad det är när man ska ha unisexkläder. Lika opassformliga som i vanliga fall fast nu har man en stor mage i vägen.

"I mitten av graviditeten mår man som bäst. Man känner sig vackeroch är stolt över sin mage"

Så läste jag häromdan på en mammasida. Det gäller tyvärr inte mig... Känner mig som barbamamma med min klädsamma pung från de tidigare graviditeterna som hänger under magen som en haklapp. Skitsnyggt! "Bältet" som skulle hjälpa mig med mina foglossningar är 4,5 cm brett. Som ett bilbälte. Det viker sig på mitten och skär in i mitt "häng" så jag bränner mig av det. Inte skönt!

Just nu känns det inge skoj att vara mig. Den fysiska smärtan blandas med den psykiska och jag vet inte vilken som är värst. Just nu är det bara ett blurr. Utan något att se fram emot den närmsta tiden, bara neggis.  Fy fan vad det suger! Inte ens solen skiner på mig idag...

Detta är inte jag! Jag är inte sån här...

Detta är ju jag!

Over and out!

... så skulle jag lägga in lite bilder på ett sött 12-timmarsföl som jag hälsat på, en fin häst som jag sett hoppa och en (skriver inte gammal) klasskompis från grundskolan som jag fick hänga på i kväll när hon skulle hoppa sin pålla. Vi har nog inte setts på typ 20 år! Nästan ivf... Men lika skoj hade vi för det!

Jag har fått snacka av mig massor (varför är alla hästmänniskor übersociala?) och njuta av fina hästar i flera timmar. Se, nu är tanten nöjd! Och trött... Och inga bilder inlagda... Ok, ni får en bild då!

Upptäckte att min första späda (!?!?!) vår-sparris tittat upp. Blir skörd till helgen. Hoppas inte den växer mer på bredden bara *s*

Over and out!

(bild snodd från google)

Hmmm... *klia-klia*