Efter de senaste dagarnas kaos i Norge så har jag knappt haft lust att skriva om min obetydliga och triviala vardag. Jag har läst bloggar som handlar om att leva och att ha överlevt tragedin på Utöya. Jag har gråtit, funderat, gråtit lite till och blivit chokerad över dessa människors fruktansvärda fredag. Jag har blivit stärkt av att läsa anhörigas skildringar av det inträffade och försökt finna det rena ordet i allt hat som har väkts. Hatet... Avskyn för denna, som en bloggare skriver, Icke-människa. Att en person kan åsamka så mycket skada, lidande och trauma.

För även om jag varken känner någon som har varit med på Utöya eller i Oslo eller vad jag vet just nu, inte känner någon som i sin tur känner någon så känns det som detta är gjort mot mig. Mot mina nära. Som om någon har vanhelgat det finaste vi i norden äger- gemenskapen. Och demokratin. Det fria ordet. Men framförallt har denna "icke-människa" gjort det som är tabu, även inom kriminella kretsar, mördat barn. Illa berörd, bedrövad och gråtfärdig finner jag ändå glädjen i att mina barn lever, mår bra och finns. Eller som min mor sa när hon ringde mig i lördags; "Vi, pappa och jag, är så enormt tacksamma att du är där i andra änden"

Jag är tacksam att du som läser är där i andra änden. Tacksam att du finns, att du bryr dig och att du läser. Tack! För idag är mina problem och vardags-dramatik triviala i jämförelse med vad som finns runtomkring...

Men mest tacksam är jag över dessa tre. Att de andas och lever. Mina goda ting är tre; Vavlan, Ebban och Lillprins Bus!

Over and out!

 

Anne

25 juli 2011 20:29

Tack syster yster för att du är väldigt bra på att uttrycka vad jag tror att väldigt många känner just nu!!

Jag vill bara säga att jag är glad att du finns i andra änden!
ses snart.
love ya sis

caisisen

25 juli 2011 20:33

Finns inga ord som beskriver det många känner, bara smärta. Men jag är ytterst tacksam att min smärta enbart är av medlidande och inte personligt lidande.

Love ya tooo söstra mi! Längtar tills du kommer =)

 

kicki

25 juli 2011 21:49

och jag är glad att DU finns i andra änden!
stor kram

http://kaa.bloggplatsen.se

caisisen

25 juli 2011 21:50

Tack Kicki, du e för go du!

Kramen

 

Natalie

26 juli 2011 08:18

ja , men usch, visst känner man så =( det är helt sjukt hemskt och ofattbart!!

http://n-rongvall.bloggplatsen.se

caisisen

26 juli 2011 17:50

Och många fler med oss...

 

Kim

27 juli 2011 00:07

Jo visst känns det så.
För oss som finns kvar här så fortsätter livet, och vi får göra det bästa av det.
Vi får inte glömma men måste försöka släppa de negativa känslorna.

Ja snack om att man får perspektiv på saker...jag är lite irriterad på en annan hästägare men nu känns det som en sååå banal detalj.

kram och tack för att du finns :-)

http://varmt.bloggplatsen.se

caisisen

27 juli 2011 05:52

Tack Kim för de orden...

Kramen

 

Sarah

27 juli 2011 10:47

Är glad att du är på andra sidan änden med :) Det är totalt fruktansvärt och hemskt det som hänt! Min syster med familj bor i oslo men var i sverige då det hände så kan ana känslan för dom som har anhöriga där och för dom anhöriga som mist någon :( KRam!

http://chanellie.bloggplatsen.se

caisisen

27 juli 2011 16:53

Fruktansvärt och ofattbart...

Ingenting man vill genomlida!

Kramen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror att alla föräldrar känner igen sig när jag skriver om detta ämne. Bästa bortförklaringen i min viktresa hittills har varit just att jag inte hinner. Mat ska lagas, barn ska iväg, det måste städas, föräldramöte, jobbet, djuren, osv, osv. För ...

...är inte alltid min grej. Jodå! Jag var supertaggad efter nästan en veckas väntan på halsont och TID till nytt träningspass. Så idag tog jag dottern med mig och knallade bort till gymmet, bara för att inse att vi inte kom in. Det krävs "tags" som m...

  Arkivbild sept -11   Nöjd med resultatet! Har bestämt mig för 14-dagarsvägning och -2,4 kg på nästan 2 veckor är helt ok. Har bara "hunnit med" en riktig träning men vi kör igång på riktigt nästa vecka. Veckan som har varit började med styrke...

Julklappsdax! Sitter i bilen på väg mot Ystad Saltsjöbad. Utan barn. Utan måsten. Med min älskade make. Ett dygn av sinnesro och lugn. Puss på er! OVER AND OUT!...

...no gain! Träningsvärken börjar komma krypande. Jag har saknat träningsvärk insåg jag nu. Någonstans inom mig så finns det en liten sadist :-) Sovit skit i natt. Å så snö-massa snö? Varför? Längtar till våren men just nu räknas varje dag för ...