Vet inte vad jag ska säga och vet absolut inte vad jag ska skriva. Har ingen aning hur jag ska göra och OM jag ska göra något. Känner bara en klump av olust och kallduschen som sakta håller sig kvar. Att jag aldrig lär mig...

Ett val är något man gör för att man har chansen. Ett jobbigt val är något man gör för att man måste. Tyvärr blir det inte alltid som man vill... Men i år prioriterar jag MIG. JAG är det viktigaste i mitt liv just nu för JAG har alltid fått stå vid sidan tidigare. Detta är kanske svårt för vissa att förstå. Svårt för den som aldrig behövt välja utan kunnat slinka genvägen. Jag tänker inte ha skuldkänslor denna gången. Hur stor förlusten än må vara...

Den som lever får se!

   Jag följer bara min egen väg och för mig är det den enda rätta...

Over and out!

Vad händer med det "skrivna ordet" i dag? Ja visst är även jag lite "slapp" ibland och använder mig av både förkortningar, sms-språk och slang men har skolorna helt struntat i att lära ut det där med skiljetecken, stor bokstav och meningsbyggnad? Jag är inget proffs på området och jag gick ut gymnasiet med medelbetyg i svenska (på min tid hette det 4:a i svenska språket och 5:a i litteratur) men det beror nog på min enorma lust i att just läsa det skrivna ordet.

Jag är periodare vad det gäller skönlitteratur. Sommartid brukar jag frossa i tantsnusk, tjocka historiska romaner och fylla ut med lättläsa nutidsskilldringar och faktaböcker (just nu en het underbar bok om våra älskade tonåringar)

Men vad som stör mig är att det verkar vara helt ok att skriva precis hur man vill, utan att följa språkläran och skrivregler och sen avsluta med en... eller en   

Själv gillar jag att avsluta med just... för då vet jag att det kommer en fortsättning eller att fantasin är tillåtet att få hitta på ett eget slut. Så lärde jag mig! Kanhända är jag gammaldax, dubbelmoralisk (jodå jag använder mig oxå (!) av detta nya språket för att retas ibland) och tillrättavisande men jag anser att man kan i varje fall försöka. Försöka att få den lite äldre generationen (svärfar, jag vet att även du tittar förbi ibland) förstå vad vi skriver. Jag som bloggare kan välja bort att läsa en blogg där punkt, stor bokstav och styckesindelning saknas. Men hur pass tillåtande ska man vara? Mina vänner som jag skriver till via sms och msn försöker jag använda ett så pass "rätt" sätt som möjligt för att det INTE ska bli språkförbistringar.

Tyvärr så verkar det som att hur man än formulerar sig så blir det skrivna ordet fel. Hur mycket rätt man försöker göra så blir det bara fel. Hur snäll man än må vara får man bara ta skit i slutändan. Så nu är jag "Frosty, the ice Bitch" och kräker av mig lite angående något som JAG anser vara viktigt.

Ska du skriva, skriv grammatiskt rätt, för annars bemötar jag mig kanske inte till att läsa.

Den riktiga dubbelmoralen i detta är att min dator har eget liv, hoppar ibland i stycken och då jag anser mig skriva i tämligen snabbt tempo så är det inte alltid som jag upptäcker det i tid.

Hav förtröstan! Jag är långt ifrån felfri och är enligt egen mening en av de få som erkänner att jag gör fel! Så om ni ser att jag stavar fel, har konstig styckeindelning osv, korrigera mig gärna! Även i det verkliga livet för jag kan vara forcerande ovh framåt, men sådan ÄR jag som person.

Jordgubbar... Ligger i min frys och väntar på att bli smoothies!

Over and out!