Det finns egentligen inget som är mer rofyllt än att gå i skogen när det regnar. Höra hur det droppar från träden, känna alla dofterna och bli ett med naturen. Det är få förunnat att ha en så underbar skog så lätt-tillgänglig som vi har. I dag var skogspromenaden en tid för tanke... Och en tid för att bara vara "lilla familjen".

  Lillfisen visar en del av skörden. Vi hittade ännu mer sen.     Kanske inte några mängder men det räcker till en kantarellsås i kväll (och kanske en kantarellmacka i morgon...) Vi har massor med guld i skogen men det mesta är smått så om några dar, om ingen hinner före, så kan jag gå upp och sörda en sväng till. Nu har jag funnit ett par bra ställen och vet vart jag ska gå och inte behöver leta i onödan.

Men bara att få gå där och andas frisk luft gjorde massor för själen. Nu kan jag andas igen. Trots att huvudet är segt.Jag ska ta en stunds eftermiddagsvila innan jag drar igång med matlagningen; rotfruktsgratäng, en stekt bit kött och kantarellsås. Visst är det synd om oss... Bild på eländet kommer senare! Här kommer en bild på gårdagens skagenpaj

Tur i oturen så hade jag gjort på tok för mycket fyllning så det blev 2 terriner med pajskal och fyllning oxå, perfekt att ta fram vid behov!

Over and out!