Känner en enorm saknad. Något som jag valt att sakna men som nu börjat värka inom mig. Känner det som en sorg som jag försöker förneka men som ständigt gör sig påmind. Jo, det är nog inget intresse, det är en livsstil. Frågan är nu hur jag ska hinna med att passa in min livstil i mitt liv. Under flera år har jag sakta försökt att fasa ut "min livstil" och undrar nu om jag någonsin kan släppa taget helt. Att gå från 120% till noll och ingenting kändes bra i början men nu känns det bara tomt och ensamt. Saknar min bebis, min jättehårboll, min monsterhäst... Saknar vardagarna i stallet!

  Over and out