En egen ängel i mitt "rum"...

Det har gått 2 år i dag. 2 år sen jag såg livet passera, mina värsta farhågor upplevas. Blåljus, "ont" och illamående. Den dagen som förändrade mitt liv och fick mig att inse att jag inte är odödlig. Dagen då den där urmoderskraften besökte mig, ni vet den som uppstår när någon gör något mot ens barn. Ilskan, den enorma vreden!

Den kan jag ibland uppleva och komma ihåg efteråt. Jag kommer ihåg att jag slet mig ur bilen och slet ut alla barnen och sen vet jag inte mycket mer. Där fanns någon... En vänlig själ som höll om och någon som vakade över oss. Fast jag kan inte släppa den ilska jag känner mot den man som gjorde detta mot mig och mina barn! Rör inte mina barn eller mig igen för då sliter jag sönder dig. Urmodern inom mig ser till att jag klarar av det. Den dagen höll den någon tillbaka mig. Min ängel?

2 år senare sitter jag här och bloggar om eländet. Har det redan gått 2 år? Jag passerar platsen nästan dagligen och har gjort det under flera år så det känns ingenting. Men idag snörpte det till sig i bröster och tårarna kom. Tankarna snurrade...

Det är nog allt jag orkar skriva om det i dag. Jag är fortfarade i ett skede där jag är glad att jag överlevde men bitter över att han inte fick något straff för vad han gjorde mot oss.

Over and out!

Min stora idol har äntligen fått sitt första stora mästerskapsguld!

Jag gråter en skvätt och gratulerar honom för den underbara prestationen! Underbart! *stående ovationer med glädjetårar*

Roffe och Ninja la Silla

Som den oroliga och vandrande själ jag är (HUH??) så blev det ingen stillasittande söndag denna veckan heller. Oväntat va? Direkt efter frullen drog tjejligan iväg på Me&I-visning i S.Sandby och slösade bort en mindre förmögenhet på kläder (och inte ett enda plagg till tanen blev det). Men nu vet jag att barnen kommer ha bra och funktionella kläder denna vintern oxå. Eller ivf ett par plagg var. Eller ett. Var. Typ... Längre räckte inte pengarna. Fast jag velar fortfarande för där var en tunika som ville följa med mig hem. Och det andra jag beställde är restat så jag har betänketid...

Vidare från Sandby upp till Tokamöllan och fika med både våfflor och butterkaka och kaffe. Jag beundrade föräldrarnas fina, nya ytterdörr och vi diskuterade det där med syskonkärleken mellan mina tjejer. De håller på att döda varann emellanåt och nu börjar jag se att detta är ett problem. Alternativet att sära på dem på heltid finns! Så illa är det just nu och det är SKITJOBBIGT. En förälders mardröm är syskon som säger att de "hatar varann" och gör ALLT för att retas med varann(och alla andra i närheten). Men detta är nog inget unikt problem är jag rädd för. Det är väl bara det att jag personligen är förbarmad över den formen av syskonkärlek då åldersskillnaden mellan mig omina syskon är aningen större än 23 månader...

Väl hemma igen så insåg jag att maken hade kört igång operation "Utrota allt som inte är gräs på gräsmattan" och det betyder i prinsip ALLT. Han hade kört med vertikalskären både fram och tillbaka, hit och dit. Räfsat, sopat och räfsat ännu mer. Klippt det lilla befintliga gräset som var aningen för högt (läs 1 cm högre än ogräset) och vertikalskurit lite till. När jag kom hem var gräsmattan sådeles en mörk fläck av jord... Jag fick inleda slutfasen och blandade ihop toppdress med gräsfrö och gödning i mängder! Nu jäklar ska vi få fin matta nästa sommar! Resultatet? Detta...

   Den lilla gröna fläcken är där jag gjorde expriment tidigare i sommar och sådde helt nytt... Så fin vill vi nu helst ha HELA gräsmattan... Önskar vi! Avslutade det hela med att vattna på specialblandningen med järnsulfat så nu är mattan ännu mörkare.

  Och YES! Mina pelargoner blommar fortfarande lika vackert! Prisad vare hönsgödsel och en blöt sommar! Eller en grön tant (?!)

Nu ska jag göra det jag är absolut bäst på; dricka kaffe och njuta av att det är helg!

Over and out!

Men det har jag ju lärt mig att allt brukar komma samtidigt. Surt och bittert är de smakerna som jag försöker dämpa med hjälp av god mat och bra vin. Tur det är helg och vi KAN laga bra och god mat!

Tyvärr lyckas jag inte ens fota maten bra idag men då jag uppenbarligen är urusel på det mesta just nu kan jag lika gärna bjuda på mig själv och lägga upp bilderna på maten...

    Vet inte riktigt vad som hände med sista men misstänker att det var en 3-åring som hände. Det brukar vara det. Eller en klumpig tonåring, en ännu klumpigare mamma (som hällde ut 1 dl vispgrädde över vårt junkergolv) eller en medelmåttigt klumpig äkta make som fumlar med tallriken och tappar den på mattan. Kanske inte allt samtidigt men "Hej och välkommen till familjen klumpeduns".      

Helst av allt hade jag velat strutsa och köra huvudet djupt ner i sanden och låtsas som ingenting men det kan jag ju inte riktigt, det funkar ju dåligt.

FAN (barnförbjudna varianten) FAN FAN FAN!

Tompa ska säljas. Måste säljas! Orkar inte med att han flyttar en gång till men jag erkänner för mig själv att "Det går inte". Säljer jag nu så slipper jag våndas ytterligare en gång. Kroppen vill ju ändå inte vara med mig i fysisk aktivitet! Och jobbet tar massor med tid. Och hus, hem, barn...

H har fått ytterligare EP-anfall. SHIT! Inte nu! Inte nu när päronen för en gångs skull hade tänkt vara ledig och åka iväg ett par dagar. Åkte akut in i torsdags och ligger kvar på SUS... Även om jag sällan nämner H i bloggen så finns hon runtomkring hela tiden (H är min syster med förvärvd hjärnskada).

Uppå alltihop är detta en vecka med alla barn, föräldramöten, ytterligare kaos på jobb och en trött tant. Så söndagen borde bli en "vilodag" men det har jag inte tid med... BHAAAAAAAA!

*stoppar huvudet i sanden och drar något gammalt över mig*

  Dagens "Happyface" var dessa 2 ivf. Ytterligare en seger för mina härliga killar och tjej! Bara att gratulera och se glad ut för det var inte han den där till vänsters förtjänst! Men jag älskar honom mest av allt! Hans axel har varit blöt ett par gånger i dag. Vad hade jag gjort utan honom?

Over and out!

Hatar när man får socker och det smakar surt och bittert. Det blev en rejäl bitch-slap rakt över andningsvägarna precis efter "dagens ros" och stora "wow vad du e duuuuuktig". Tyvärr kom min reaktion på tok för sent, jag tappade liksom andan när jag väl var där. Bryter ihop och slår dammet av mig och reser mig igen. Ny dag, nya tag! I morgon... I dag ska jag tycka synd om mig själv lite till.

Har förresten skapat ett nytt beroende *förbaskade androidtelefon*. Wordfeud. GHAAAAA! Om någon mer än jag är sugen på att starta en "Anonyma WF-vänner" och denna någon vill utveckla en "Wordfeud-bannit-app" så kan ni höra av er till mig. Mitt "nick" kan ni ju gissa er till...

Over and out!

På om jag ska våga ta steget. Det är perfekt nu! Precis rätt tid att fixa det. Eller förbereda mig inför den långa vägen dit...

Usch vad det är jobbigt när hjärnan går på högvarv och man vänder och vrider på allt till höger och vänster, fram och tillbaka. Varför får jag aldrig tummarna loss?!

Detta skitvädret trycker ner mig lite och det är jag fullt medveten om. Vill därför försöka vara positiv och försöka ha något positivt att se fram emot. Sen får vi se om jag vågar ta steget och låta er allihop vara med på min resa...

Vallmokjol i sommarsol
vallmodans i måneglans
vallmomun sidentun,vallmoröda blommor glöda
vallmovild vallmomild

vallmovind mot Caisisens kind

Sommaren borde stanna längre men hösten ryter utanför fönstret. Jag ska burra ner mig i sängen och försöka drömma mig bort till värmen, solen och en värld utan bekymmer.

Over and out!

... av de närmsta har fått ta ett hemskt beslut om att släppa taget om sin vän. Krusmyntan, eller tanthästen fick åka till Trappalanda. Nu galopperar hon vidare tillsammans med N´s lillprins, Sereno, Flugan och alla de andra på de evigt gröna ängarna. Saknad och älskad. Men beslutet att inte låta henne få lida ytterligare en vinter var nog klokt. J berättade nu några veckor efteråt vad som hänt och då tanten har varit Tompas kompis så har jag ju oxå fått en relation till henne. Så jag tillägnar henne ett blogginlägg och kan inte mer än säga; Vila i frid du fina fullblodstanten!

Over and out!